Sitter och inväntar min ena Japan, som kommer till stan vid 8. Har städat och massor så att huset ser ut som det aldrig gör annars.
Jag känner massor av folk som gillar att städa och tycker att det är meditativt eller något. Jag gillar visserligen att lägga saker på plats och att sortera saker, men just dammsugande är något väldigt ångestladdat hos mig. Jag är nog rätt ljudkänslig. Jag klarar inte av skramlandet av köksutrustning, papperspåsar. Eller klarar av gör jag ju, men det är lite obehagligt. Kanske därför att min mor gillar att hantera ilska genom att städa våldsamt. Konstigt nog så älskar jag att våttorka.
Eller så är det helt enkelt så att jag inte ser behov av att vara PK och ha det jävligt rent och fint hela tiden. (PK därför att jag har vänner som blir provocerade av hur ostädat det är. Alltså inte skitigt, utan bara ostädat.) Kommer man hem till mig får man fan skylla sig själv, ibland blir jag bara så trött på konventioner.