tisdag 26 februari 2013



Ni anar inte vilka problem jag hade för att ta en bild med alla fyra plaggen på en gång. Allt hängde fint på rad i korridoren och jag tänkte att ok det här kommer att bli en fin och lagom estetisk/pretto bild på något så måttligt intressant som mina nya kläder. Men icke. Backade så långt jag kunde men fokusspannet eller vad det heter var typ en decimeter brett så det blev för mycket arty och för lite ok.
Slutade med att jag fick hänga allt på karmen mellan köket och vardagsrummet och sen backa bort till altandörren. Fina grejer. Motljus dessutom. Var man än står i vårt hus så är det motljus.

Nåja. Jag har alltså på olika vägar skaffat mig massa nya kläder (yay). Den prickiga blusen hittade mamma hemma hos mormor och den är full med hål överallt men det får gå ändå.

Sen köpte mamma två klänningar häromdagen som hon mycket riktigt anade att hon nog inte skulle få behålla. Inte så att jag har tagit dom helt, men det är ju en fördel att ha samma storlek som sin mor, och hon kan ju inte använda båda samtidigt...

Slutligen en skinnjacka. Är fortfarande inte helt övertygad om att jag faktiskt tycker om skinnjackor, men jag fick någon slags impuls. Det är trots allt bättre att jag köpte en på myrorna för trehundra spänn än att jag skulle lagt tretusen på en ny. Isac valde. Jag vet inget om skinnjackor. Förutom att jag/vi inte tycker om varken såna med mudd eller såna i bikermodell.


Så till det lilla miraklet. Helgens projekt.
Det hela började med att jag var på bikbok i torsdags (första+sista gången) där de hade bustiers med något slags etnomönster. Rätt snygga. Men asså storlekarna. man kan inte ha xs,s,m,l,xl-storlekar på bhar. Nej. Det går inte. Så i någon slags blandad desperation över det + konversationerna mellan kunderna inne i affären åkte jag hem, grät blod och rotade igenom garderoben. Hur svårt kan det vara att sy en bustier?
Fett svårt, skulle det visa sig. Men skam den som ger sig, inte har obegränsad tillgång på 130cm breda pappersrullar och inte har extremt mycket fult orangebrunt bomullstyg.
Två prototyper och hela fredagen (eller om det var lördagen...) senare var mönstret helt klart.
Måste säga att jag är förvånad över min egen förmåga. Nu är det bara att sy klart en till, maila Kenza och sen ha framtiden säkrad i flera år. Eller inte. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar