Jag har kommit fram till att jag ogillar tisdagar och onsdagar mycket mer än måndagar. Det här hatet mot måndagar känns inte vettigt för mig. På tisdagen har man hunnit vänja sig vid att det är vardag igen - måndagens känsla av nästanhelg och nystart är ett minne blott - och istället väntar en ogreppbar tidsperiod av vardagstristess och stress. När man väl tagit sig till onsdagen känns måndag och tisdag som en evighet och man kan bara tänka på att man har lika mycket till kvar innan det blir helg.
Vad är det med helgen sen egentligen? Två dagar av ledighet som man på något krystat sätt ska försöka få ut det mesta av. Ledig är man bara när ingen annan är det. Efter helgen börjar allting om igen och allt blir till en oändlig grå massa med små ljuspunkter av typ nya skor, sex och fester. Sen blir det sommar och man är ledig i vad som iallafall förut kändes som en evighet, men sen börjar allting om IGEN.
Begreppet tid deprimerar mig verkligen just nu.
I och för sig så känns det som att allt deprimerar mig på tisdagar. Veckodagsbunden depression. En onsdag för några veckor sen trodde jag att jag höll på att gå in i väggen, och satt och stirrade in i väggen halva förmiddagen. Redan på torsdagen var det som vanligt igen.
Egentligen borde man alltid vara ledig på onsdagar. Som i Holland. (Källa; mamma) Och vi, den här veckan (Källa; intranätet)

Idag hann jag gå igenom stan hela två gånger, och hittade massa nytt på massa ställen, köpte nytt nagellack och kollade på spetsklänningar. Det är lite svårt med spets. Det är sjukt fint, men det känns ändå som att det har en lätt osmickrande föryngrande effekt. Jag har visserligen förlikat mig med tanken på att jag kommer att bli leggad ända tills den dag då fettet i mina kinder ger vika för gravitationen och bildar något slags onämnbart och hiskeligt, men jag vet inte hur jag ställer mig till att spä på det hela heller. Å andra sidan var klänningen i fråga väldigt fin och två hundra spänn kan den väl kanske vara värd. Om bysten får plats.

Jag har låtit mig bli övertalad (av mig själv) till att följa med Hedda på lunchgympa imorgon. Ve och fasa. Har inte satt min fot på friskis sen någon slags barngympa i lågstadiet.